Saknaden betyder bara att jag verkligen älskade er, mina fina.
För första gången i mitt liv har jag mött personer som är precis som jag. Men de alla bor på andra sidan jorden, och så fort jag pratar med de på skype så sitter vi bara och skrattar och gråter samtidigt och i telefon är det enda vi göra att storböla. Nyss efter jag pratat med A så kramade jag ihjäl min kudde och bara grät, jag kan inte ens styra mina känslor längre. Jag orkar inte. Ibland undrar jag om det var värt att åka till Paris, när det enda jag gör är att må dåligt för jag inte kan vara med alla jag träffade där? När jag inte ens klarar att prata med de i telefon utan att dö av saknad, som om de vore borta för evigt. De säger att vi kan ses om några månader, men jag har inga pengar att åka och jag vill vara med de nu, varje sekund. När man varit med varandra varje dag i 2 veckor och gjort allt tillsammans, ätit, sovit, gått i skolan, gått ut, träffat nya människor, skrattat, gråtit, pratat knakig franska, kramat varandra och sagt att man aldrig ska förlora kontaken, då... då går det bara inte att inte gråta, gah förlåt för depp inlägg men bryr mig inte, mååste skriva av mig annars äter jag fan upp mig själv, haha :(
Paris, vad har du gjort med mig? Hur kunde du förändra mig så mycket? Hur fick du mig så känslig? Det känns som jag bara lever, lever för att flytta till Paris. Lever för att flytta till Braslien. Lever för att möta människor, för att älska människor. För att acceptera och hjälpa människor. För att vara lycklig.
Så ni som vill ngt annat, ni behöver inte snacka skit om mig eller vilja det sämsta för mig. Släpp mig bara, hur svårt kan det vara för folk att sluta tänka på allt jag gör/säger? Vem FAN bryr sig? Varför bryr ni er så mycket, ni som ändå bara vill se mig ligga på botten? Jag vet att många inte vill mitt bästa, det är inte så att jag går runt och tror att jag är något, det skulle jag aldrig göra. Men bara för jag bryr mig så jäkla lite om att synas, va populär eller vad idioter säger eller försöker göra för att trycka ner folk så betyder det inte att jag inte lever, jag ser, hör, är. Så låt mig bara vara, ni som är så snälla men innerst inne så ser jag hur era blickar bara vill döda mig. Skit i mig, älska livet och era vänner som ni vill det bästa med istället, så mycket mer värt! Om man vill allas bästa och ser alla som underbara individer, det är endast då man faktiskt kan slappna av och vara sig själv och älska livet, njuta av LIVET i sig, inte bara händelser.
Jag finner inte ens ord för er två. Ni äger ut alla, båda lika cp och sig själva till 150%, drf älskar jag er..hahaha
Bara kärlek bara kärlek bara kärlek kääärlek
Hur jag kan känna mig så ensam och tom i Stockholm där jag har hela min familj, släkt och bästa vänner som jag älskar mer än allt annat? Jag blir bara ledsen när jag tänker på det, men det är bara sanningen. När jag var helt själv i Paris och kände mig så full på livet, så älskad och så lycklig. Kände mig så viktigt på ett bra sätt, kände mig mänsklig. Den känslan ska jag fan känna i hela mitt liv, annars kan det vara.
Louise, paris har förändrat dig. Förändrat dig. Inte förstört dig. Kanske förstört mina lungor och tagit slut på alla näsdukar, men det har bara förbättrat ditt liv. Du har dina erfarenheter och minnen i själen, i hjärtat. Och ingen kan ta det ifrån mig, ingen. Och igen...Bella, Fanny, Anna. Ni äger hela mig, utan er skulle jag aldrig klara mig i sverige och det vet ni. Mina allra finaste tjejer. Jag vet att jag kommer dö lycklig om jag har er i hela mitt liv.
NEJ NU SKA JAG INTE DEPPA! :D :D ALLA ÄGER, LIVET ÄGER, JORDEN ÄGER! För vi alla har varandra, SAY WEHOOO!! :D
Du är bäst fina syster! <3
Åh va jag grät när jag läste det här febbs.
ALLTSÅ, FINNER INGA ORD FÖR DIG LOUISE JAG FINNER FAN INGA JÄVLA ORD!
DU ÄR VERKLIGEN EN PERSON SOM ÄR VÄRD ALLT, om jag vore en kille skulle jag ALDRIG bangat, snygg är du ocså, mumma :)
BÄST!!
Ditt inlägg fick mig känslosam...
Jag vill inte förstå att man alltid längtar efter det man inte kan få:( kan man någonsin bli nöjd men jag tror nog vi behöver sträva efter något för att utvecklas och utveckla våra känslor mot andra människor.
Louise, jag förstår hur du känner , jag satt i samma sits för ca 1 år sedan. det är tufft , men du är stark och klarar det!<3 men tänkt på att du är lyckligt lottat att ha dessa personer i ditt liv. Smile for what you have instead of crying over what you miss. uppskatta att du träffat dina soulmates och att du går ut skolan om mindre än ett år och du kan göra vad du vill med ditt liv. tänk att du alltid kommer ha dessa personer att vända dig till men glömm inte bort att dina vänner här i sverige också älskar dig och finns där att stötta dig när livet är svårt ,när du är ledsen och går igenom någonting svårt.
Denice?
Ditt sett att se livet på är så härligt:D
Denice då?
Fastnade verkligen i det här inlägget... Så fruktansvärt fint skrivet, trots att det var sorgligt.
Du har ju verkligen något att sikta på, något att se fram emot, något som kan driva dig framåt och ta dig igenom tiden som ligger emellan dig och det livet du vill leva. Snart är du där!
Så fint skrivet, och jag förstår exakt vad du menar.
Älskar dig Louise! Även om jag aldrig träffat dig ♥
FAN VAD JAG ÖNSKAR ATT JAG VAR SOM DUUU!!! Jag är för feg för att leva livet tror jag.
Grym du är!
Fan vilket bra inlägg Febbs! Det fick mig att inse att mina vänner är det finaste jag har. <3 Och en av dem bor i USA sen drygt 3 år sedan... Träffade henne för första gången på tre år för en vecka sen, exakt. Saknar henne så jävla mycket, grät som en dåre när vi sa hejdå. Grät hela kvällen tom, gråter fortfarande då och då. Men jag är lycklig ändå, för jag har ju henne, och det ska jag vara glad över.
Herreguuu va jag känner igen mig i dina texter. Väljer att vara anonym, vet inte riktigt varför men nu blir det så. Det är helt otroligt hur mkt jag känner igen mig, jag har alltid känt att ingen förstår känslan jag har, ingen förstår det jag känner.. Jag har alltid levt lite i min egna värld (även fast jag har massvis med äkta vänner) för jag har alltid känt att det är på det sättet jag är som lyckligast. Har inte ens försökt förklara för det har känts som ingen kommer riktigt förstå känslan jag känner. Herregu va du är grym måste jag säga. Jag var också och reste i sommar och träffade släktingar i min ålder för första gången och när jag lämnade landet hade jag ett stort hål i mitt hjärta. De förändrade mig och min syn på livet, och precis som du sagt, det känns som jag LEVER för att komma dit. Och jag lever livet och njuter av varje sekund påvägen dit. Haha gud vad jag skriver men keep up the good work, du inspirerar!! kram!
Du är sååå jäääkla GRYM!! :D va den du är, never change!
FEBBAAAAN! Du äger! Du ska inte tänka negativt nu ! Tänk positivt, Du skaffade vänner! Vänner som alltid kommer stå dig nära till hjärtat! Du hade ju en underbar resa! Du kommer alltid ha det i dina tankar. Du har rest såå mycket, och träffat såå mycket nytt folk. Keep that in your mind! Tänk hur det var förr i tiden, då var det ännu svårare att hålla kontakten, Nu har du tillgång till skype och ja, gud vet vad. Du kommer att träffa de här människorna fler gånger i livet! jag lovar dig! Om du bara vill! Du kan göra allt, bara du vill! Spara undan pengar och du är i Paris på nolltid! You rock! Febb for happiness! Jag läser din blogg, och har gjort det över ett år, varjedag och du är en så underbar person så jag förstår inte hur någon skulle vilja få dig att må dåligt! Du har den mest inspirerande bloggen jag läst. Det är okej att vara ledsen ibland! Att gråta är mer än okej! Du ska veta att du inte behöver vara ledsen, för du kommer verkligen att fixa det. Jag lovar att du kommer tillbaka till Paris till dina vänner en vacker dag. Så länge du vill! forsätt kämpa! Älskar dina texter om lycka. Lev livet! You rock, och lycka till!
