Allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort. Snart ska jag hitta vem jag är.
Mamma berättade om när jag var 10 år. Hur en person vi känner satt och beklagade sig och var sur och arg över precis allt - ni vet när man inte kan se nått positivt? Som alla känner ibland? Min mamma ville bara strypa personen för allt den sa, men jag började säga snälla saker till personen. Personen började vrida och vända sig, men fortsatte att klaga. Jag sa till slut att den var bäst. Personen började mjukna upp lite, men ändå med vreden inom sig. Sen hade jag satt mig i personens knä och viskat i örat " Jag älskar dig" och sen hade mamma frågat mig hur jag kunde klara av att säga allt det till den personen, och det jag svarade var " Men mamma, jag vet att hon är snäll och vill väl, innerst inne".
När mamma berättade det så satt jag bara tyst. Ja, så har jag alltid försökt att agera mot folk. Men sen tänkte jag på att många väljer att döma mig så lätt, och har hela mitt gjort liv gjort det. Jag vänder andra kinden till, men det har alltid funnits där. Folk dömer från ytan, ja det gör jag med. Men det är så otroligt farligt att fastna i ens egna bild av en människa, att alltid utgå från hur man tror personen är. Det känns som folk aldrig kramar mig, säger bra saker till mig eller peppar mig, och det gör så ont - för hur stark man än är så klarar man ingenting själv. "No man is an island" Men JAG ska inte skylla på någon, för jag har aldrig kunna ta åt mig att komplimanger och jag har aldrig förväntat mig att jag ska få höra bra kritik. Och det känns nu, jag förstår att alla människor bör höra sånt.
Man brukar säga att de unga lever på framtiden, äldre på minnen. Det får man väl göra, kämpa på och aldrig ge upp. Bara se frammåt. Hur ensam man känner sig och hur sviken man än känner sig. Inte bara av människor, för det gör alla jämt och ständigt, du också utan att du tänker på det - men sviken på världen. Var det inte bättre än så här?
Jag är ensam. Jag är rädd. Jag är känslig. Men jag är fri, jag är glad och jag har inga förväntningar förutom ärligheten och sanningen. Och vet ni vad? Jag har precis hela världen i mina händer. Det får mig att le även fast jag är helt tom. Det får mig att skratta fast jag vill gråta. Det får mig att förstå när jag bara vill sluta tänka. Det får mig att vilja leva när jag egentligen vill ge upp hela livet och falla in och dö. ♥
ALLTSÅ <3
Var du än befinner dig, så har jag en famn för dig!
Det är så vackert, att du är så orädd att vara ärlig Louise. det är så vackert. Att du vågar visa dig svag, visa dig glad, visa dig galen, visa dig... DU.
Vi älskar dig för det, Febbsiiii
<3
Hur ensam och rädd du än känner dig så vet jag att du klarar det! Du är så himla stark och jag beundrar det så mycket.
Blir så rörd av att du redan som barn hade så stort hjärta. Verkligen.
Är sååå avis på dig att du ska till Brasilien! Gör mig en tjänst, och dansa samba i Brasilia Carnaval!! Känslan när man dansar samba är otrolig, du kommer älska det!
<3
Du är så inspirerande :D
du skirver så otroligt bra, jag håller verkligen med dig Louise
det du skriver är så vackert, DU är vacker!!
sitter och gråter av det här, för jag förstår - ALLA BEHÖVER KÄRLEK. XD men känn dig inte ensam, för även fast vi inte känner dig på riktigt och inte du oss, så finns du i våra hjärtan forever and ever!!! TRUE WORDS <3 <3 <3
Bra skrivet inlägg som alltid. Tror alla människor har något gott i sig och egentligen vill alla väl. Just griniga människor behöver mest kärlek.
Kolla in blogg.kvinnostyrka.se
En blogg för att stärka kvinnor, handlar om relationer, kärleksproblem, självförtroende, om att vara sig själv och andra ganska ovanliga tankar.
Nu kan du se om du gör de vanligaste misstagen man gör i destruktiva relationer.
