MY NIGHT.

 

Jag vet inte varför men allt bara stängdes av i mitt huvud igårkväll. Jag orkade verkligen inte hålla huvudet uppe mer. Bara grät i flera timmar och satt och stirrade in i väggen tills klockan var tio över sju på morgonen.  Allt bara kom på en gång, ibland när det känns som att man ger och ger. Som att man alltid håller huvudet uppe, men inget spelar ändå någon roll. Man vill verkligen bara dö. Kunna få andas ut. Kändes så skönt att bara gråta ut, behövde verkligen det. Känns som jag försöker hjälpa alla men det går inte jag måste förstå det. Så många i min närhet som inte är på topp och jag orkar bara inte. Inget jättespeciellt har hänt men som sagt. Jag har kvar känslan men är ju glad nu, men samtidigt.. Det är någonting. Som att livet bara snurrar i ett hjul, om och om igen. Inget händer. Allt står stilla. Inget spelar roll. Hur mycket man än hjälper eller gör, så står man på samma plats i livet. Orörlig. Vad kämpar jag för? Jag vill bara lägga mig på en äng med mina närmaste vänner och hålla om alla, säga att de räcker till, att de borde pusta ut. Vill sitta vid stranden med min familj och kunna säga att allt kommer lösa sig. Men allt bara fortsätter, livet. Långsamt. Känns som dagarna går men jag lever inte.

Antar att man känner såhär ibland.. Och jag är nog extra känslosam för jag inte brukar känna såhär, men just nu skulle jag verkligen bara villa hoppa av livet en stund. Bara ta en paus från precis allt. Sätt mig på ett plan någonstans, på en äng där ingen hittar mig, eller vid en sjö långt långt inne i en skog. Låt mig få andas och vara helt själv.

 

sötnos <3

Usch, fina du :(<3
Hoppas verkligen att du mår super bra så snart som möjligt, det förtjänar du <3

Ja, vi alla känner så ibland! Inget konstigt. De kommer kännas bättre snart, det lovar jag. Ibland kan det vara skönt att bara gråta ut och få ut alla de där känslorna man lagrat så länge, utan att få ut dom! <3

livet är tuft ibland men det är bara att bita i det sura äpplet och leva! Hoppas du mår bättre snart, ta en paus från bloggen :)<333

livet är tuft ibland men det är bara att bita i det sura äpplet och leva! Hoppas du mår bättre snart, ta en paus från bloggen :)<333

Jag vet precis hur du känner dig! Har själv varit med om samma sak. Hoppas verkligen att allting löser sig och att du mår bra. En stor bamsekram från mig till dig!

Jag förstår precis vad du menar. Det är bra att gråta ibland, vare sig det varar i 5minuter eller i flera timmar. Ingen mår bra över att aldrig släppa ut sina känslor. Jag känner igen mig så mycket i " Som att livet bara snurrar i ett hjul, om och om igen. Inget händer. Allt står stilla.", det är verkligen så jag känner just nu. Samma grejer, samma rutiner, hela tiden. Det spelar ingen roll hur mycket olika grejer man hittar på på dagarna, ibland känns allt så himla likadant. Jag önskar verkligen att jag kunde ta en paus från livet ibland, bara pausa, utan att missa nånting & åka bort till en plats jag mått som bäst på förut. Du är bra louise! ♥

Usch förstår vad du menar. Att gråta hjälper verkligen! ^^

Alla har vi dessa stunder ibland, då man verkligen behöver släppa ut allt. Jag hoppas att du mår bättre snart fina lilla du! Om det hjälper så ger du iallafall mig, och uppenbarligen en hel del andra människor, ett leende på läpparna varje gång jag klickar in på din blogg. Dina "crazy och bjuda på mig själv" - bilder är alltid lika uppskattade! Du är underbar!

Stor kram till dig!!<3

Har lite skor till salu nu
kommer även upp smycken och kläder
inom kort

http://aimay.blogg.se

Aj då, vintern har tagit hårt på dig :( Men håll ut, kära vän! Våren står runt hörnet! Gud så vackert och underbart det kommer bli när man springer barfota på gräsmattor och njuter :)

Du är så stark louise! :D<3

Jag har också en fucking period i livet nu, men allvarligt sjuka kompisar och stress över huvud taget, men mitt mål är att det ska bli sommar, haha! på sommaren liksom flyger alla problem iväg :) du ska nog se att det blir bättre! fixa en middag eller något med alla dina kompisar då? :)

OKEJ ONÖDIG KOMMENTAR men ändå :) kram!

förstår känslan, ibland blir allt... bara för mycket.. men du e stark vännen! <3

Åh tack så jätte jätte mycket underbaraste Louise:D<3
Fast ja...fick inte gitarren idag, redan för två år sen. fick inget idag:P fick den röda mattan i förskott dock men annars inget. Jo, min mamma köpte som sagt nylonsträngar åt min andra gitarr. Jag menar, jag behöver inget:D jag behöver bara veta att jag kan få allt jag vill när som helst, de gäller bara att önska försiktigt och genomtänkt för det man önskar sig uppfylls. Kanske inte alltid som man tänkt sig men ändå.

Snälla louice svara på frågan i ett annat inlägg! :p
Synd om dig :((<3

Snälla louice svara på frågan i ett annat inlägg! :p
Synd om dig :((<3

Läskigt Louise! Det är som om jag skrivit det för jag brukar tänka ofta liknande tankar och allt bara går runt sen så.
Som en tröst kan jag säga, om det hjälper, att jag tror på en annan värld där allt kommer vara bra igen. Nu behöver inte du tro på det, men hur som helst, om du börjar tro på något gott är det bevis på att det någonstans finns. Kanske bara i en annan dimension och liknande.

Så är det ibland, men man blir bara starkare av det. Du är en så otroligt fin och stark tjej! Kan bara säga att de kommer lösa sig. Stor kram på dig Louise <3

ååhh louise!
Jag tror alla känner så här ibland och det är bara normalt!
Men du är en helt perfekt tjej, det vet du.
Bara tro på dig själv, även om det är svårt.
Din blogg betyder mycket för mig, jag har alltid älskat den
och du verkar vara en sjukt skön person.
Tro bara på dig själv <3

Jag är jävligt givmild och omtänksam av mig. En av mina föredetta kompisar bråkade med en tjej i min gamla klass och blev nertryckt till botten. Jag stod upp för henne hur mycket som helst. Pratade med lärare, pratade med henne, hon började tro mer på sig själv och mådde efter ett tag bättre. Vet du vad jag fick som tack? Jo en månad senare va det skolavslutning. Vi skulle mötas vid ett ställe jag och min föredetta bästis. Det regnade, jag gick dit ensam. När jag kom dit va hon inte där. Jag ringde henne och hon sa att hon va på en fest som va "full" och ingen mer fick komma in och att hon själv va för full för att komma ihåg att vi skulle mötas. Jag gick hem gråtandes på självaste skolavslutningen och har inte pratat med henne sen dess. Efter den dagen bestämde jag mig för att inte offra mig så mycket för andra, även fast det kan vara bra ibland. Men man vet aldrig vad man får tillbaka. Och jag tror att man ibland måste inse att man räcker till oavsett.

Kram på dig!

du är grym, glöm aldrig det. glöm inte bort dig själv! stooor fet megakram på dig , puss!

Åh, jag vet exakt hur du menar! Det är inte ofta man känner så, men när man väl gör det så betyder ingenting något längre. Man är bara tom. Ser sitt liv från en annan synvinkel, inte från den vanliga positiva synvinkeln. Uscha på det! Men som tur är så är det bara en period! Det behövs verkligen några deppstunder då och då.
Men du är en väldigt fin och glad person, som alltid lyckas få mig glad, och jag är säker på att många andra också blir glada utav att klicka in sig här. Du är bäst, en bamsekram från mig! :D

men alla har vi problem små som stora, men man måste hjälpa sig själv! Hoppas du känner dig bättre snart!

Jag känner precis som dig ibland! Att jag ger av mig själv hela tiden men att det ändå inte gör någon skillnad. Man gör sitt bästa ialla situationer men det förändrar ingenting. Jag känner mig instängd då och vill bara skrika men allt som kommer ut är bara gråt, och jag gråter tills mina kinder svider, tills jag får så mycket huvudvärk att jag måste sluta, tills mina kläder eller kudden är helt våt, tills jag somnar. Ibland tills jag inte står ut med mig själv och vill dö.
Men allt man kan göra är att fortsätta leva och försöka göra det positivt :) Det går över, vissa gånger tar det en längre tid, andra gånger känner man sig glad och hel igen efter en god natts sömn.

jag blev helt chockad när jag läste ditt inlägg, hade exakt(och jag överdriver inte med exakt) det likadant igårkväll/natt. Jag läste igenom hela din text och fick tårar i ögonen, jag kände igen mig så otroligt mycket. Och Just igår också,det var en jobbig kväll för mig, jag kände mig så ensam. Tänkte att det bara var jag som kände så just nu. Nu när jag läser ditt inlägg så känner jag mig inte ensam om mina känslor längre, och det ska du veta, det hjälper mig väldigt mycket. Tack för att du delade med dig av det här, även fast det säkert vart jobbigt att skriva. Det finns säkert flera som kände igen sig och tyckte det var skönt att någon annan satte ord på det man kände. Puss, världens bästa bloggare!

jag känner igen mig. hade också så häromdagen..

Det blir bättre fina Lousie! Kom ihåg att du är bäst! :)

Satan vad jag känner igen mig! Har mått liknande en tid nu och inte fattat vad det är som är fel, det är bara som om massa små-saker läggs på hög och tillslut blir högen jättestor och det brister på något vis. (inte för att du kanske mår bättre av det) fast det kan ändå vara skönt att inte känns sig så ensamen :)

Du ger mig inspiration med dina peppande inlägg och najsiga stil :p Go girl!

jag tror att alla känner så ibland.
jag känner iaf igen mig, eftersom jag känner allt det och mycket mer, fast typ gånger 100 varje dag, och måste verkligen tvinga mig själv att gå upp varje morgon och "leva mitt (i stort sett väldigt meningslösa) liv", eller vad man ska kalla det...
men jag hoppas att du mår bättre sen, för du verkar vara en riktigt snäll och omtänksam person, så det är tråkigt att höra att du inte mår så bra.