"I just wanted to know if I could go home
Been rambling day after day
And everyone says I don't know"

Tänk va mycket alla tänker på alla problem de har och allt som är dåligt. Jag kan erkänna att jag också gör det väldigt mycket, men försök att koppla bort det dåliga - och även om det är något dåligt så FÖRSÖK att se det positivt. Och att du själv kan göra saker åt det. Du bestämmer hur du vill leva ditt liv. Det är ingen annan. Bara du. Så skyll inte på andra, klaga inte på onödiga saker(det kan jag tex göra..) utan försök se det fina i ditt liv. Tänk på din familj, dina vänner, att du får gå i skolan och att du har en fritid.

Tänk att flera miljoner skulle göra vad som helst för att leva ditt liv, ditt liv som du "hatar". Folk frågar mig hur jag alltid kan vara så glad, men det är jag verkligen inte alltid. Jag försöker bara att se positivt och inte tänka så mycket på det dåliga, för jag VET hur onödigt det är. Och jag vet hur jävla mycket man kastar bort sitt liv om man söker applåder utifrån från andra som du kanske inte ens bryr dig om eller känner. Jag vet hur patetiskt det är att göra eller säga eller hålla med ngn bara "för att" även om du tycker helt annorlunda. Det är så onödigt att sprida hat eller trycka ner stämningen, för allt har något positivt. Kan alla inte bara förstå det?!

Varför jag i princip varit "social, positiv och väldigt glad" hela mitt liv är för jag vet att det gjort andra människor lyckliga. Och lyckan när mina nära och kära är lyckliga är den högsta man kan uppnå, det finns inget finare än det. Jag hatar att vara i centrum och var jätteblyg när jag gick på teater. Jag lärde mig i sjuan att även om jag var "populär, hade snygg stil och kände.. paow?" så spelade det ingen roll. Jag fick vänner som vände mig ryggen och jag själv brydde mig för mycket om att ge till alla andra, men inte be om något tillbaka. Jag var en helt annorlunda person som bara brydde mig om att bli populär. VAD FAN FICK JAG AV DET? Inget. Hellre lite koko(höhö) som jag är nu men att mina vänner verkligen älskar mig för den jag är, för Louise och inte för något annat. För nu är jag så otroligt lycklig(även om det är fult att säga i sverige?) och jag vill bara göra mina nära och kära glada varje dag! Bara de skrattar eller är lyckliga, då blir jag så JÄVLA glad börjar nästan gråta men så är det fan. And no lies here. Det är en sån jävla underbar känsla när man höra, även om det är från ens bästa vän eller en läsare som mailar till mig, att jag fått de att känna sig mer självsäkrare och att man verkligen ska våga vara sig själv, samt att man ska se positivt på allt. OCH DÅ BLIR JAG SÅ JÄVLA GLAD! Det är det här jag vill göra i mitt liv. För ni alla människor, även om jag ej känner er - är värda att ha det bästa och att bli älskade, ni är värda att vara lyckliga och att kunna säga/tänka vad FAN ni vill och inte bry er om sjuka människor som bara bryr sig om uppmärksamhet, populäritet eller att trycka ner andra. Jag lovar er. De kommer aldrig gå långt här i livet. ALDRIG.

Jag vet iallafall att jag hela mitt liv ska vara lycklig, få en familj och inte tänka på vad andra människor tycker eller tror, men ändå möta de med respekt och inte skita i deras åsikter. Men det är en lång väg och det kommer ta tid tills man är nöjd. Jag vill alltid göra för mycket, både i vardagen, på helgerna, loven, och allmänt med livet. Jag måste ta det lungt, men som sagt. Allt tar tid, men det viktigaste är är att börja älska ens liv, även om det inte är perfekt. Men vad FAN definerar du med perfekt? Ha mvg i allt,va populärast, bo mitt i stan lyxigt och ha aaasmycket pengar, bli mäklare blablabla? Jag kan säga er att INGET av det kommer göra ett liv underbart. Tänk efter istället.

Att folk älskar dig för den du är, att ger kärlek till din familj och vänner och får kärlek tillbaka. Att alla kanske inte avgudar dig, utan de som du bryr dig om älskar dig för den du är. Att du är lycklig med ditt liv och får en man du älskar och älskar dig tillbaka. Kankse får barn? Bor mitt i stan, på landet, i ett annat land kanske? För att uppnå det här spelar det ingen roll om du har högsta betyg eller den dyraste jackan, det handlar om att aceptera och att inte tänka så mkt, var positiv och glad och ärlig mot dig själv. Se allt som en gåva!

Kärlek!♥