Louise, du är bara mänsklig och du kan inte tro att alla har samma tankesätt eller vill samma saker som du. Och när folk felar eller mår dåligt så ska inte du ta över allt på dig. Du är fan inte Messias pucko. Du felar också, så tänk inte alltid att du suger eller är dålig, för det är du ej. INGEN kan hjälpa alla, och ingen mår bra av att tänka på allas problem hela tiden. INGEN. Du kan INTE ta över ALLAS liv på dig, vem är ens du själv, vad är dina problem? Har du koll på det?

Du är bara mänsklig, och du har livet i dina händer! :D Kom ihåg, kära läsare. Ni har kärleken, livet.. allting.. Mitt framför ögonen på er. Det enda som finns emellan, det är tvivlan och rädsla. Skaka loss det och lev livet, för min skull - för då blir jag till världens lyckligaste! Vi alla hoppar runt tsm och lever livet, tjooohoooo! Jag är taggad, är ni?

Gick hemifrån vid 7 och kom nyss innanför dörren. Skolan is killing me! Mohaoa :D Men idag har jag klarat av religionsprovet och rättkunskap provet. Puuuh!!

Nu ska jag plugga mer, känns som min blogg kommer lida..... detta år. Be whare mina finaste läsare. Men nej kommer ALDRIG sluta blogga ni som frågat! ALDRIG, hehe. Jag försöker gå GOTT det går! Hoppas ni förstår det. Det är jobbigt att man inte hinner med allt, men det finns värre saker i livet så jag ska inte klaga! Jobbar ju i matbutik och kämpar för att få höga betyg i skolan samt bloggen(det som tar tid är alla mail, företag, lönehandlingar, avtal, svara på alla mail från alla er underbara, sen ta kort utanför skolan, dagens outfit..) själva bloggandet tar bara ngn minut.

Ni är bäst, kom ihåg det! Och kom ihåg; stör du dig på någon eller ogillar ngn? Då säger det bara ngt om dig själv, ändra ditt sätt att leva, sluta att skapa småfiender och bry dig inte istället. Var dig själv! :) Sen får det gå som det går, den enda som kan bestämma ditt liv, ja... det är DU.

Jag är lycklig för jag försöker se det positiva i allt och tänker att allt inte är världens största sak, kämpa på det bästa du kan! Definera perfekt? Definera bäst? Är det viktigaste inte att vara med folk som älskar dig? Att ha NÅGON som älskar dig, att det enkla är det underbaraste, det är det jag älskar med livet.  Spring så långt du kan, känn frihet och bara spring, gå på en promenad och tänk över hur bra ditt liv verkligen är, hur många som skulle dö för att ens kunna ha en familj, eller kunna bo i sverige, eller ens ha en bästa vän, eller kunna få mat på bordet varje dag - sätt på högsta volymen och hoppa omkring och bry dig inte vad ngn säger.

Ta vara på erat liv och kör! Livet är så himla fantastiskt, och allra minst NI. Glöm aldrig det. Älskar er! Bloggar så fort jag får en ledig stund igen!
Peace!♥

Oslo 2009

Örebro 2009

Julafton 2007

Stockholm 2007

Hemma 2007 och julafton 2010 hos släkten

Hur många gånger jag somnat innan dig, och jag har vaknat av att du berättat en saga för mig..

Bilen i somras, hemma idag

I won’t love, I won’t love
I will never make it past without you, without you
I can’t rest, I can’t lie
All I need is you and I, without you"

Jag har insett att jag bara kommer klara livet om jag är jag, om jag är fri

Friheten är det enda jag alltid kommer ha kvar. Kärleken är det enda jag kommer kämpa för. Utan den kan man lika gärna strunta i allt, det har jag insett nu. Familjen och vännerna är så otroligt värdefulla och underskattade. Men de är de enda som får dig att känna att du lever, även när allt suger eller är dåligt..

Jag tror på vardagskärleken, då kärlek är att inte klara sig en sekund utan den andra, viljan att dela allt, glädjen när det går bra för den andra och älska varandra trots brister eller dåliga tider. Att alltid finnas där, inte bara ha kul ihop eller tycka den andra är snygg - tänk, hur många sånna kan du inte redan finna? Kärleken är så mycket mer... ♥

för jag tror att livet just har börjat
och det blir vad jag gör det till

Jag glömmer bort mig själv hela tiden, utan att jag tänker på det så måste jag alltid göra massa saker hela tiden. Bokar in flera kompisar på samma dag för jag inte vill ha en ledig timme, för jag helt enkelt inte klarar av att inte göra någonting. Jag tror jag klarar allt och kan träffa alla, tror jag hinner med allt, jag älskar ju att vara många och att träffa mina vänner.

Men när jag tänker efter så är jag riktigt lycklig där när jag ligger helt själv på landet i gräsmattan och kollar upp mot himlen och ser en hel ny värld. När jag ligger i havet och känner hur jag sjunker mer och mer för varje andetag jag tar. När jag är ute och springer och ökar takten för varje vindpust som trycks starkare mot mina kinder, vägen tar aldrig slut och det finns inget mål, bara att springa bort från det hemska, jobbiga och det som gör ont. När jag går till djupt in i skogen hos pappa och lägger mig ner bland alla barr och pinnar, andas in den härliga luften och tänker på precis ingenting.

Ni alla människor tror att jag är superlycklig och yada yada för jag har "så många kompisar", kompisar? Vem fan är min kompis? Egentligen? Ni tror jag är så glad för att "jag syns", jag har en blogg, galen i fb etc. Ni tror att jag skiter i andra och bara tänker på mig själv. Men vet ni vad det hemskaste är? Det är att vara lycklig och vilja allas bästa, men ständigt ha i tankarna att INGEN vill det bästa för mig. INGEN kan kolla på mig och säga att de älskar mig och verkligen mena det. DET brottas jag med varje dag, och jag förstår inte vad jag gör för fel.  DET är varför jag kan gråta mig till sömns på nätterna, när jag till slut somnar. DET är varför jag kan springa flera timmar utan att bry mig hur ont det gör i mitt bröst eller hur trött jag är. Jag är så ensam. Jag hittade nyss min dagbok från när jag var 13 år, där jag skrivit hur dålig jag mådde över att jag var så glad och lycklig, men att alla fortsatte trycka ner mig och försöka hitta fel på mig. Och när de hittat de så borrar de in sig så djupt och bara slår ner en till minsta möjliga beståndsdel. Jag skrev att det inte kändes som ngn ville mig väl, och att alla bara brydde sig om mina kläder och att jag "var någon", och det gör så jävla ont att läsa det,att jag alltid fått skuldkänslor för jag är lycklig. Att jag alltid innerst inne vill mörda mig själv för jag är så lycklig, varför ska det vara så? Det suger.

Skulle vilja ha någon som håller om mig, för jag orkar snart inte mer. Resa får mig att fly, andas, springa, vilja dö av lycka. Folk som inte stör sig på den man är, utan uppskattar en - men främst av allt vågar visa det. Jag saknar Paris, trots att jag i princip sitter varje dag och skypear med de, så dör jag inombords när jag ser deras leenden, speciellt L och A.  Jag önskar det vore så lätt...

Ville bara skriva det, tro mig jag vill också mörda mig själv som ni vill med mig. Men jag har insett att jag alltid kommer att vara jag, att jag aldrig kommer ändra på mig för folk vill det och att jag kommer försvinna från er snabbare än ni tror. Det är bara några månader kvar, sen kommer friheten. Då slipper ni mig, och jag er :D

You can hate me, I don't care. But remember, I at least loved honestly thorugh my hole life. Jag var alltid mig själv och sket i vad andra tyckte om mig. Jag kände mig fri varje dag. Jag gjorde precis det JAG ville. What did you do?

Stanna upp, tänk efter, gör sen vad fan du vill

Kan folk fatta att jag inte bryr mig ett skit när folk säger att jag ska vara på ett visst sätt. Hur jävla svårt ska det vara att förstå? JAG ÄR JAG, DU ÄR DU.

Tack och hej

Jag låter saker rinna ut så jag slipper ta farväl, jag backar från allt och alla, och drar mig närmare mina närmsta för varje dag. Jag är så rädd att bli ensam kvar, så rädd att folk som blir kära i mig(drygt det låter, men vafan bryr mig inte idag) tror jag är den mest underbaraste och bästa som finns, kan bara säga - jag backar inte för jag inte gillar er, utan för jag vet att ni kan få bättre. Ni bygger upp saker som inte ens är sanna, vill inte ens höra vad ni tkr om mig, för jag kmr aldrig hålla med..

Det finns alltid ngn för någon. Folk tror de känner mig så djupt, och öppnar upp sig och förklarar hur mkt de blablabla, jag gillar alla er, men.... ingen känner den riktiga Louise, och ni låter mig aldrig få visa den heller, ni har så bråttom.

Jag hatar att det känns som att jag sviker alla, jag menar det inte.. Men jag är bara ärlig, för ärlig kanske men hellre det än att, äh jag vet inte. Gör bara vad som är bäst för er, tro mig. Jag är en jobbig och störande brud, trust me.. Asdåligt tålamod och alltd överenergisk, jobbig... listan kan bli lång :P Fråga vem som helst som känner mig bra, hehehehe...

True story about Louise :D, faaan, hehe :p

Den enda glädjen i världen är att börja. Skapa ditt liv, träffa människor. Förvänta dig inte saker av andra, utan skapa allting själv. BARA då blir världen din.

Tro mig

Det största förtroende en människa kan ge en annan - är självförtroende.

/ Er Louise som älskar er PRECIS som ni är! Speciellt att ni kämpar på och inte ger upp! Ni klarar allt, tänk att jag klarar saker, DÅ klarar ni det! Ni är bäst, coolast, starkast, underbarast och värda allt - precis som alla andra.